Föreläsning Runar Naess

Föreläsning 28-29/11 2009 Tomelilla med Runar Naess.

Vem är då Runar Naess?

Runar kommer ifrån Norge, bor idag i Oslo och har i många år forskat om vargbeteenden i både Sverige, Norge och USA. Hans hjärta brinner för vargarna och han har bland annat varit med om att ”nappa opp” vargvalpar för Wolf Park i Indiana.

www.wolfpark.org
www.alpha-gruppen.com

Flocken

Runar vill få oss att förstå att vargen är vild oavsett om den är inhägnad eller inte. För att inte vargarna som lever i hägn ska leva under hög stress är det viktigt att socialisera vargvalparna, det blir också lättare att få en rättvis bild av hur flocklivet är uppbyggt. För att få ett korrekt resultat i vargars beteende behövs många observationer av vargar i vilt tillstånd eller av vargar som lever i hägn som är socialiserade med människor. Är de inte vana vid människor kommer våra observationer att bli missvisande pga att det vi ser är rädda vargar som tar till flykt etc. Några verkliga observationer av hur de fungerar i flocken blir omöjlig. Detta är viktigt även för oss hundägare då många myter angående hur man ska fostra sin hund kommer av hur vargar fungerar tillsammans. Vargflocken har ett dynamiskt system som kommer ur ett kaossystem där det hela tiden händer något, det säger en del om individerna som lever i flocksystemet, stor flexibilitet. Det är alltså inte så hierarkiskt som man tidigare trott. Förr trodde man att rangordningen var som en trappa där två alphaindivider, en hane och en tik, styrde över de som var lägre i rang. Att det var alphorna som åt först etc. Ofta är det valparna som äter först i en vargflock. Nu talar man istället för alpha individer om breeding couple, alltså ett föräldra par. Man ser också att man inte föds till en alpha individ utan att det är en position man har i flocken precis som föräldrar till barn i en vanlig människofamilj. En förälder är dominant över sina barn pga sin position som förälder. Samma gäller i flocken. En omega (ranglåg) som lever ute i periferin i flocken, kan välja att lämna flocken. Om den lyckas hitta en partner och bilda en ny flock får den där en alphaposition. (Alltså förälder). En vargflock är alltså ett breedingcouple (föräldrapar) som lever med sin avkomma från olika årskullar. Hela systemet inom flocken är till för att gynna överlevnaden.

Primära instinkter

• Överlevnad ( alltid viktigast)
• Finna föda
• Territorium/revir
• Reproduktion

Alla oavsett rang har en arbetsuppgift. När det är jakt och det finns valpar i lyan är det oftast omegorna( de lägst rankade) som ansvarar för valparna. Inkräktare som kommer för nära eller in i reviret jagas bort eller dödas. Reviret kan ses som flockens kylskåp som de försvarar. Om någon av alphorna dör och flocken inte längre är intakt kan en utomstående varg accepteras och tas in i flocken. Vargar i hägn behöver en lång tillvänjningsfas om det överhuvudtaget ska lyckas att ta in en ny individ. I naturen styrs dessa mekanismer naturligt. Inavel är ett stort problem bland våra vargstammar. Kullsyskon har en spärr och parar sig inte med varandra. Har doftminnen av varandra från den prenatala perioden i livmodern.(Jakobs organ i munhålan). Varghonan löper en gång om året, i februari, och det är endast då som varghanen är fertil. Det kan inträffa att det inte bara är alphatiken(mamman) som löper utan även andra tikar (döttrar) kan löpa. Man har observerat att där alphatiken är mycket dominant och hård uteblir de andra tikarnas löp pga stressen detta medför. Om man jämför detta med våra hundar ser man en viss skillnad. Tikarna löper i genomsnitt 2-3 ggr/år vilket medför en större belastning med hormonsvängningar. Hanhundarna är ju redo hela året och det finns ju alltid någon tik som löper i närområdet så man kan ju förstå att det kan vara en påfrestning. Hundar har en liten spärr mot parning med kullsyskon men inte lika stark som hos vargar.
Vargar klarar inte av att leva ensamma utan något varg eller hunddjur under längre perioder så på vissa djurparker där det bara finns en varg kan den få sällskap av en hund. I dessa situationer är det hunden som är den dominanta av dem pga att den inte är rädd för människor och det mänskliga samhället.( Flygplan etc.) Hunden har ett stort psykiskt övertag över vargen. Om vargflocken(som lever i hägn) utsätts för stress kan detta leda till aggression inom gruppen. Ett exempel är om den blir rädd för tex en luftballong och inte kan fly pga hägnet, då vet den inte vad den ska göra med sin rädsla och kan då angripa någon inom flocken. Vid aggression inom flocken angrips omegan, den lägst rankade. I vilt levande flockar ses sällan aggressioner mellan medlemmarna utan man har mer sett omhändertagande handlingar och trygghet. Aggressioner inom flocken skulle orsaka alldeles för stor skada på individerna och därmed riskera flockens överlevnad. Aggressioner ses vid resursbrist och ranguppgörelser.

Aggression

Aggression hos hund bör undersökas noga. Inga snabba enkla lösningar. Ibland kan hunden vara sjuk annars finns det två olika typer av aggression. Den ena är offensiv och den andra defensiv aggression. Det är viktigt att veta vilken typ av aggression det rör sig om innan man behandlar problemet annars kan man förvärra situationen.
Jakt och aggression har INGET samband. Aggression är ett socialt beteende som man ser när det gäller:

• Föremål
• Försvar av husse/matte
• Mat
• Revir
• Rädsla/försvar
• Smärta
• Sexuellt/reproduktion

Aggressioner styrs bla av sexuella hormoner. Aggressionens syfte är att få ett större avstånd. Syftet med jakt är avlivning.
För att reda ut varför en hund visar aggressioner kan vi finna information i bla:
• Historik – vad har hänt hunden?
• Situationer – när, var händer det?
• Hälsotillstånd – smärtrelaterat?
• Inlärt beteende

Jaktbeteende

Jakten hos vargen kan delas in i följande delmoment:
• Grovsök (nosen upp, börjar vittra, 24h/dygn)
• Finsök (spår, nos ner)
• Smygjakt
• Angrepp
• Avlivning
• Mat

Dessa moment sker i en fallande skala där driften för grovsök är flera gånger större än driften för att äta mat. Efter att ha ätit sig mätt går de tillbaka i trappstegen ovan och faller återigen in i angrepp. Därför kan man se fler rivna och dödade djur i ex en hage än vad som har gått åt till mat. Våra hundar ska endast arbeta i de två första momenten i stegen. Avlivning och mat har högst intensitet och liten volym (förekommande) medans grovsök har mycket hög volym(24h/dygn) och liten intensitet. Har man en hund med stor jaktlust är spårning en bra sysselsättning då man samarbetar med sin hund till skillnad från när den sticker iväg på egna jaktuppdrag. Pinnkastning stimulerar jaktbeteendet och får hunden att vara högt i stress. Vilket kan få förödande resultat om en större hund omdirigerar sitt jaktbeteende till en mindre hund.

Kommunikation

Vargar och hundar kommunicerar med b la ett signalsystem. Blicken är det första signalsystem varg/hund använder, får detta inte önskad effekt läggs andra signaler till såsom öron, ragg, svans och kroppslutning. Respektera din hunds signaler. Straffa ej hunden när den vill vara ifred. Man kan straffa bort signalerna vilket resulterar i att man får en hund som inte visar något hot utan när man kommer för nära så smäller det bara. En stor skillnad mellan hund och varg är acceptansen av misstag. Med en hund kan man göra många misstag till och med vara elak och den kommer alltid tillbaka. ( Fråga om självständighet, beroende?). Har man gjort ett misstag med en varg kommer den aldrig att glömma det. Att förstå sin hund på tex promenaden är viktigt för att inte skapa inlärda problem. När en hund går i koppel kan den inte ta till flykt. Att ”frysa” och kommunicera på det sättet med en mötande hund begränsas av matte/husse eftersom vi ej har kunskapen, vi drar bara med oss hunden. Det som återstår är fight – angrepp. Hundens fel? Nej!

• Flight –flykt
• Fight – angrepp
• Freeze – frysa/tonisk imobilitet

Flyktavstånd

Hundar/vargar har en kritisk zon. Om man inkräktar här känner sig hunden hotad och kommer antingen att fly eller gå till angrepp. Utanför den kritiska zonen finns flyktzonen. Ett avstånd där hunden fortfarande känner sig trygg. Kommer man innanför denna osynliga gräns flyr hunden till ett nytt tryggt avstånd. Om möjlighet finns.

Dominans och ledarskap

Dominant individ= En individ som kan kontrollera en annans handlingar. En individ som agerar med pondus och självsäkerhet och dessutom är oerhört språkbegåvad och socialt kompetent.
Flockledare= den/de individer som styr hela flockens förehavanden.
Enligt Mechs ( biolog och etolog) observationer är det endast med kroppspositioner som dominanssignal som indikerar position eller rang inom en flock. Alltså inte med fysisk dominans.

Bra ledarskap är den som tar besluten och har kontroll över resurserna( mat, liggplatser, ben, leksaker mm), inte den som äter först, går genom dörren först etc. Däremot att ge tillåtelse, ta initiativet till att gå ut genom dörren är att kontrollera en resurs. Vem som sedan går först ut du eller hunden spelar ingen roll. Människan är den som har kontroll över resurserna, så någon konkurrens om rangposition är det inte fråga om. Man kan spalta upp konkurrensen på följande sätt: Tikar har en rangordning för sig, hanarna har en rangordning och människorna är inte med i konkurrensfrågan eftersom vi är olika arter. Tikarna styr alltså i huvudsak tikarna. Hanarna styr i huvudsak hanarna, människor styr människor. En tik är mer styrande än en hanhund (oftast).Vargar behöver inte människor för att överleva. De vet att de överlever ändå. I hundvärlden är det annorlunda. Hundarna är beroende av oss för sin överlevnad, vi bestämmer tom om de ska leva eller dö. Hunden vet att den är beroende av människan, det har vi avlat fram.

Prägling

Det är viktigt för både människa och hund att veta att vi är olika arter. En hund är en hund och en människa är en människa. Vi ska inte konkurrera med hunden psykiskt eller fysiskt. Om vi förvaltar de resurser vi faktiskt har gratis redan från att hunden är valp kommer detta inte att behövas. Ofta ” slarvar” vi bort detta själva. Om vi artpräglar hunden på människan, alltså låter hunden endast träffa människor under socialiseringsperioden kommer hunden att uppfatta oss som samma art, alltså som konkurrenter. Även sexuellt. Många som har kamphundar gör så här vilket resulterar i att man får en hund som inte bara är aggressiv mot andra hundar utan även mot människor, pga konkurrensen. Valpar behöver mycket värme och trygghet hos tiken och kullsyskonen de första veckorna. Valparna föds helt orädda. En vargvalp kommer in i sin ”rädsleperiod” efter ca 19 dagar, det är då de går ut ifrån lyan första gången. Hundar olika pga ras. Schäfer är den hundras som kommer in i sin ”rädsleperiod” tidigast. Redan efter 35 dagar vilket är ganska exakt två hela veckor innan en labrador kommer in i sin period. Om en valp utsätts för en stark negativ upplevelse under denna period kommer den tyvärr att bära med sig detta resten av sitt liv. Så en hunds tröskel för att utlösa ett rädslebeteende har sänkts för resten av hundens liv. Värt att tänka på när man väljer uppfödare. En hund har en lång präglingsperiod då den ska hinna lära sig att leva i två världar, hundens och människans. Raser med en tidig rädslestart har senare i livet lättare att bli stressade och rädda och det är extra viktigt att dessa raser får en lugn start i livet. Även hur tiken mår under graviditeten påverkar detta hos valparna. Så hur tiken behandlas och vilken miljö hon lever i är viktig.

Valputveckling

Hunden har 100 000 gener( människan 30 000). Man kan påverka vilka gener som blir aktiva, miljön är en aktivator som kan påverka genetiken. Man delar in utvecklingen i olika perioder:
Prenatala- i livmodern. Här är det viktigt att ta väl hand om tiken.
Neonatala – 0 – 2 v. Det har visat sig att viss hantering de två första levnadsveckorna har lett till snabbare utveckling av rörelser och mognad av nervsystemet, högre stresstålighet. Tex små temperaturförändringar under korta stunder. Beröring och något stimuli i korta stunder.
Övergångsperioden 2-3 v. Valparna börjar höra, de kan sköta sin urin och avföring själva samt kontrollera kroppstemperaturen.
Socialiseringsperioden 3-12 v. Känslig period för inlärning, känslomässiga band knyts, viktigt att valpen får lära sig att närma sig och att fly. Dessa egenskaper konkurrerar hela tiden med varandra och fungerar parallellt.
Den juvenila perioden 12 v – valpen blir könsmogen. Det är viktigt att vänja hunden vid allt den ska kunna klara av som vuxen hund. Unghundens rädsla är naturlig och den behöver lära sig att okända saker är ofarliga och ha en vilja att undersöka sin omgivning.

Efter att hunden är född är det inte mycket man kan påverka med avelsarbetet. Uppgift som köpare är att lära valpen att anpassa sig till att fungera i ett mänskligt samhälle. Att lära sig om valpens fysiska och psykiska behov utifrån den ras man har. Att välja en ansvarsfull och kunnig uppfödare som gör sitt jobb i valpens olika faser- först då är du redo att köpa en valp. När valpen väl är hemma startar en ny fas, nu är det hundägarens ansvar att lära hunden att lära sig det mänskliga samhällets regler som är fullt av konstiga och onaturliga situationer – för en hund.

Runar använder sig av en ”kom-i-håg” lista över vad en valp bör ha upplevt sina 12 första veckor. Tolv veckor använder han sig av för att både uppfödare och ägare ska vara delaktiga i socialiseringen. Socialiseringen är inte slut vid tolv veckors ålder utan fortsätter, man kan själv välja tex 16 veckor. Det betyder naturligtvis inte att 12 eller 16 veckor är en övre eller undre gräns, utan används mer som en riktlinje. Inte ett komplett socialiseringsprogram alltså – men ett exempel på hur man kan sätta upp en plan för sin valp – utifrån ras, personlighet och den miljö den kommer att leva i.

Minst 12 olika underlag. Asfalt, parkett, snö, gräs, vått gräs, sand, på ett bord, på en stol osv.
Lekt med 12 olika leksaker. Gosedjur, pipleksak, stor / liten boll, pappkartong, plast, trä, rep osv.
Upplevt 12 olika miljöer. Hemma(inne), hemma(ute), främmat hus, bil, garage, skolgård, hiss, båt, spårvagn, veterinär osv.
Träffat minst 12 nya personer. Barn(alla åldrar), vuxna(mest män), rullstolsbundna, personer med kryckor, med paraply, med keps, solglasögon, hatt, i regnställ osv.
Exponeras för minst 12 olika ljud. Klappa händer, sjunga, tvättmaskin, dammsugare, dörrklocka, buss / lastbil, fyrverkeri, andra djur (ko, häst, får), gräsklippare osv. Här är det viktigt att titta på valpens reaktion – den får inte bli skrämd och vilja ta till flykt men visa intresse är ok. Gradvis ökning och massor med belöning för att ignorera ljuden är nyckeln här. Själv brukar Runar lägga till en CD – skiva med 500 olika ljud som gradvis spelas starkare från att valparna är 4-5 veckor gamla.
Exponeras för 12 rörliga objekt. Cykel, skateboard, joggare, bilar, mopeder, barn som spelar fotboll, frisbee, katter/ekorre/hästar och liknande som springer, modellflyg osv. Dessa saker ska inte jagas – bara observeras. Belöna lugn.
Uppleva 12 utmaningar. Klättra över/in i/ut ur en pappkartong, gå igenom papprör, uppför trappsteg, över hinder i olika former och material, leka gömme, närma sig ett uppfällt paraply, balansera på ojämnt och ostadigt underlag, få godis ur en flaska, klättra över sopskaft /trädstammar osv. Uppgifterna ska anpassas efter ras, ålder och individ – de får inte vara svårare än att valpen klarar uppgifterna. Valpen ska lyckas.
Hanterad av alla medlemmar i familjen minst 12 gånger i veckan. Lyfta upp hunden, hålla mot bröstet, ta på / i öron, ta i munnen, ta ”tempen”, röra vid tassar, klippa klor, borsta päls, ta på / av halsband, träna att vara på ett bord (veterinärbesök).
Fått mat på 12 olika fat/skålar och/eller situationer. Metallskål, plastskål, pappbit, från handen, från golvet/ marken, i en Kong-boll, utströdd osv.
Ätit på 12 olika ställen. I köket, i hallen, på altanen, på gräset, i bur, i bilen, på skolgården, i garaget, under ett paraply, i ett tält, nära en skjutbana(utan skjutning), i väntrummet hos veterinären, i främmat hus, osv.
Lekt med 12 okända valpar(och eller snälla hundar) så mycket som möjligt. Under tillsyn och i trygga miljöer. Undvika stress och överdriven aggression mellan valparna. Ge dem uppgifter och utmaningar som bevarar lugnet.
Varit ensamma 5-45 minuter 12 gånger i veckan. Utan familj eller andra hundar, helst när valpen är trött - och alltid i trygg miljö. Tillvänjning efter valpens ålder och personlighet.
Gått i koppel minst 12 gånger - på minst 12 olika ställen. Använd gärna spårsele växelvis, eller i stället för halsband. Halsband bör inte användas som ett redskap för straff.

Tänk på att alla upplevelser är positiva och trygga för valpen. Att varje nytt moment eller utmaning skall belönas med godis och beröm. Om valpen blir rädd gå saktare fram och / eller skapa ett större avstånd. Kom ihåg att det är att komma över rädslan, utforskandet eller ta kontakt som ska belönas – inte flykt eller passivitet.